Bara för att du älskar något betyder det inte att det är perfekt.

Kors i taket, ett inlägg som faktiskt inte handlar om kroppsbild idag! Men det här är också viktigt, och berör en hel massa människor och egentligen är jag inte riktigt kvalificerad att skriva om det för jag är inte på långa vägar färdigtänkt när det gäller det här ämnet, men jag tänker göra det ändå.

Låt oss prata lite om rasism.

Jag har sett en hel del insändare på sista tiden, och en hel del facebook-grupper och lösa diskussioner och alla säger i princip en och samma sak, nämligen detta:

"Man behöver väl inte vara rasist bara för att man älskar sitt land?"

Nej, det är helt riktigt. Du är inte rasist för att du älskar ditt land. På det stora hela tycker jag att vi har ett himla bra land. Men här är en viktig sak att komma ihåg om kärlek: Den har en tendens att göra dig blind.

Att du älskar någon betyder inte automatiskt att han eller hon är felfri. Att du älskar någon betyder inte att han eller hon får ett fritt pass att bete sig som ett stolpskott. Att du älskar någon betyder inte att du förutsättningslöst måste acceptera alla småaktiga idiotier han eller hon sysslar med.

Samma sak gäller för att älska sitt land. Sverige är inte felfritt. Det är mycket i vårt samhälle som är käpprätt åt helvete och det är ingenting som vi kommer att lyckas fixa genom att älska Sverige precis som det är. Vi måste få kritisera även det vi älskar.

Det är inte rasistiskt att älska sitt land. Däremot är det rasistiskt att systematiskt skylla allt som du tycker är fel med samhället på invandrarpolitiken. Det är rasistiskt att säga 'Vi borde sopa rent framför egen dörr innan vi hjälper andra.' (När någon hasplar ur sig den frasen så hör jag genast 'Vi förtjänar hjälpen mer för vi är bättre än dom!') Det är rasistiskt att vilja förbjuda muslimska kvinnor att bära slöja för att 'det gör vi inte i Sverige.'

På något märkligt vis så har det nästan blivit värre att anklaga någon för att vara rasist än att faktiskt vara det. Och på samma märkliga vis så är det av någon anledning alltid dom som gastar högst om att dom minsann inte är rasister som sedan i nästa mening häver ur sig något i stil med att det minsann inte går att ha bilen stående på Bullermyren för att det bor så mycket invandrare där.

Du får gärna bedyra att du inte är rasist, men då får du ta mig fan anstränga dig lite för att bevisa det också!

Photoshoppa dig till ett 'bättre' jag!

Snabbisinlägg, bara för att det här är så himla bra: Julia Skott går ner 15 kilo på fem minuter med hjälp av Photoshop.

På sätt och vis skulle det vara kul att testa att göra nåt liknande med mina egna kurvor bara för att få se hur grotesk jag skulle se ut om jag verkligen bestämde mig för att göra mig av med den där 'övervikten'.

Vi som har axlar och tuttar och höfter har andra proportioner än dom som har mindre av den varan. Därmed inte sagt att något av alternativen är att föredra. Bara att vi alla ser olika ut.

Att lära av sina misstag #2

Det är nästan lite läskigt hur fort det går att tappa konditionen. Jag har varit hängig och följaktligen inte tränat på ett par veckor. I måndags tvingade jag mig ut i joggingspåret igen och upptäckte till min stora besvikelse att dom där benen som fixade fem kilometer utan besvär för fjorton dagar sen nu börjar protestera halvvägs in på trekilometersrundan runt sportfältet.

Jag är dålig på att ta bakslag. När det går bra så går det bra, men så fort nåt går åt skogen så blir jag sur och seg och tappar sugen. Börjar uppfinna ursäkter. 'Nä, det ser ut att bli regn. Jag har nog lite ont också när jag tänker efter. Det har ju redan gått gått åt helvete då är det lika bra att lägga av helt och hållet.'

Så i måndags kände jag mig långsam och tung och flåsig, och ögonen rann av pollen och jag hade bara lust att ge upp och gå hem igen. Jag fick för mig att varenda människa jag mötte stirrade på mig och skrattade åt mig.

Det är då som man får försöka plocka fram Sunda Förnufts-Jennyh. Hon som säger 'Nä, nu får du ta det lilla lugna. Sänk tempot, andas litegrann, stanna och gå en stund. Vem är det du tränar för egentligen? Det är inte en kotte som bryr sig om hur du ser ut, dom är fullt upptagna med att oroa sig över sig själva. Har du legat på soffan i två veckor så lär det nog ta lika lång tid att komma tillbaka.'

Så. Det är väl bara att ta tag igen och börja om från början. Blodomloppet nästa!

Risig

Har varit rätt så hänging senaste veckan. Verkar vara en förkylning som inte riktigt vill bryta ut, eller också kan det vara en släng av pest eller mjältbrand eller så. Skulle kunna vara ett zombievirus också. Mycket irriterande faktiskt eftersom jag inte mår tillräckligt dåligt för att vara hemma, men det är asajobbigt att sitta på jobbet och huttra. Dessutom har jag inte orkat träna på över en vecka och jag kommer snart att börja klättra på väggarna i ren frustration.

När jag nu sitter här och mår lite risigt kan jag ju lika gärna skriva lite grann om oss sjukliga tjockisar.

Så här är det nämligen. Om du har den allra minsta lilla övervikt så kommer alla krämpor du kan tänkas ha automatiskt att botas genom att du går ner i vikt. Det är som magi! Bara du tappar dom där extra kilona så kommer du att bli frisk som en nötkärna! (En parantes: varför säger man 'frisk som en nötkärna' egentligen? Är nötkärnor speciellt hälsosamma på något sätt? Personligen tycker jag att nötter smakar fruktansvärt illa så jag kanske har missat något där.)

En ledsam och deprimerande och tragisk men ändå fruktansvärt bra blogg heter First, Do No Harm och den handlar om den behandling som vi tjockisar får stå ut med när vi vågar oss till doktorn. Deprimerad? Gå ner i vikt! Ont någonstans? Gå ner i vikt! Skadat foten så du inte kan gå? Våga för i helvete inte be om värktabletter, du ska ut och springa! Ofrivillig barnlöshet? Innan vi ens överväger att kanske kolla upp om din smala partner kanske skjuter med lösa skott så kommer vi att kräva att du går ner trettio kilo. (Tjockisar som vill ha barn är för övrigt ett helt kapitel för sig men det tar vi en annan gång.)

Det verkar som om så fort en tjock människa kommer in på en vårdcentral så upphör hon att vara människa och reduceras till att vara enbart tjock. Och vi vet ju allihop att tjock är detsamma som ohälsosam. För att inte tala om vilka signaler det sänder ut till oss som kanske ibland blir dåliga och är i behov av att träffa en doktor. Vi vet redan innan vi går dit vad som kommer att hända, vad vi kommer att få höra, på vilket sätt vi kommer att bli betraktade. Jag och många fler med mig drar oss i det längsta för att söka vård för vi vet att vi ska ha extrem tur om vi ska lyckas få en läkare som tar oss på allvar, som ser förbi fettet och ser patienten. Många av oss dröjer alldeles för länge, med trista resultat.

Jag har trista vårdhistorier att berätta jag också men dom tror jag vi sparar. Nu ska jag dricka lite kaffe och försöka få halsen att hålla resten av dagen också.