Risig

Har varit rätt så hänging senaste veckan. Verkar vara en förkylning som inte riktigt vill bryta ut, eller också kan det vara en släng av pest eller mjältbrand eller så. Skulle kunna vara ett zombievirus också. Mycket irriterande faktiskt eftersom jag inte mår tillräckligt dåligt för att vara hemma, men det är asajobbigt att sitta på jobbet och huttra. Dessutom har jag inte orkat träna på över en vecka och jag kommer snart att börja klättra på väggarna i ren frustration.

När jag nu sitter här och mår lite risigt kan jag ju lika gärna skriva lite grann om oss sjukliga tjockisar.

Så här är det nämligen. Om du har den allra minsta lilla övervikt så kommer alla krämpor du kan tänkas ha automatiskt att botas genom att du går ner i vikt. Det är som magi! Bara du tappar dom där extra kilona så kommer du att bli frisk som en nötkärna! (En parantes: varför säger man 'frisk som en nötkärna' egentligen? Är nötkärnor speciellt hälsosamma på något sätt? Personligen tycker jag att nötter smakar fruktansvärt illa så jag kanske har missat något där.)

En ledsam och deprimerande och tragisk men ändå fruktansvärt bra blogg heter First, Do No Harm och den handlar om den behandling som vi tjockisar får stå ut med när vi vågar oss till doktorn. Deprimerad? Gå ner i vikt! Ont någonstans? Gå ner i vikt! Skadat foten så du inte kan gå? Våga för i helvete inte be om värktabletter, du ska ut och springa! Ofrivillig barnlöshet? Innan vi ens överväger att kanske kolla upp om din smala partner kanske skjuter med lösa skott så kommer vi att kräva att du går ner trettio kilo. (Tjockisar som vill ha barn är för övrigt ett helt kapitel för sig men det tar vi en annan gång.)

Det verkar som om så fort en tjock människa kommer in på en vårdcentral så upphör hon att vara människa och reduceras till att vara enbart tjock. Och vi vet ju allihop att tjock är detsamma som ohälsosam. För att inte tala om vilka signaler det sänder ut till oss som kanske ibland blir dåliga och är i behov av att träffa en doktor. Vi vet redan innan vi går dit vad som kommer att hända, vad vi kommer att få höra, på vilket sätt vi kommer att bli betraktade. Jag och många fler med mig drar oss i det längsta för att söka vård för vi vet att vi ska ha extrem tur om vi ska lyckas få en läkare som tar oss på allvar, som ser förbi fettet och ser patienten. Många av oss dröjer alldeles för länge, med trista resultat.

Jag har trista vårdhistorier att berätta jag också men dom tror jag vi sparar. Nu ska jag dricka lite kaffe och försöka få halsen att hålla resten av dagen också.