Bara smala människor förtjänar lycka! Eller?

They say fat hate is one of the last forms of prejudice where even the people who are subjected to it think that they are getting exactly what they deserve. - Joy Nash


Hej, jag heter Jennyh och jag är fet.

Eftersom jag är fet så är det helt okej att skratta åt mig när jag går på stan i en tajt urringad tröja. Det är okej att snegla på mig när jag sitter på café och äter en chokladboll. Det är okej att vägra mig vård. Det är okej att skriva debattartiklar om hur jag borde betala högra skatt för att min kropp tar upp mer plats. Det är okej för främmande människor att kommentera min kropp och dra slutsatser om min hälsa utan att jag bett om det. Det är okej för butiksbiträden att titta nedlåtande på mig när jag ska handla träningskläder och informera mig om att, 'Nej SJÄLVKLART har vi ingenting i din storlek, vem tror du att du är egentligen?'

Det är bara att acceptera. Jag har ju försatt mig i den här situationen själv, eller hur? Jag är en dum, äcklig tjockis som äter allt inom synhåll och sitter på min breda bak och moffar chips framför tv:n. Jag kommer inte att bli en fullvärdig människa med känslor och rättigheter förrän jag har svultit mig ned till ett BMI under 25 och om jag vågar sticka näsan utanför dörren och ta plats innan så har skett så får jag vackert finna mig i att bli hånad och diskrimerad för mitt utseende och min vikt.

Ett enkelt ord: NEJ!

Det får vara slut med det tänket. Inget mer självförakt. Inga fler destruktiva, förminskande tankemönster.

'Jag ska bara blir smal först, sen ska jag börja leva livet.'

NEJ! Livet ska levas NU, inte när du blir smal. Livet är till för att utnyttjas. Det är till för att flirta och ha snygga kläder och hitta på på äventyr och simma och springa och gå på konserter och skriva texter och förverkliga sina drömmar. Livet är inte till för att sättas på paus medan du går ner i vikt.

Lycklig är ingenting man blir. Lycklig är något du bestämmer sig för att vara. Lycka kommer inte som ett brev på posten, eller som ett resultat av tio tappade kilon. Lycka är något du själv måste skaffa dig. Något du kräver för att du förtjänar det.

För det gör du! Du förtjänar att vara lycklig NU. Det spelar ingen roll om du väger femtio kilo eller hundrafemtio. Du har precis lika stor rätt att existera som någon annan. Du har precis lika stor rätt att vara lycklig och tycka om dig själv. Du har precis lika stor rätt som vem som helst att slippa bli illa behandlad på grund av hur du ser ut. Du förtjänar ett bra liv och du förtjänar att ha det NU.

Den här bloggen kommer inte att handla om vikt. Eller nej, nu ljuger jag. Den kommer visst att handla om vikt. Den kommer inte att handla om MIN vikt. Den kommer inte att handla om DIN vikt heller. Den kommer att handla om vikt i allmänhet, och om hur vi ser på vikt, och om hur jag tror att vi borde se på vikt. Den kommer att handla om förutfattade meningar och myter och saker som vi tror oss veta och tar för givna. Den kommer att ta alla dom sakerna och sätta dom i strålkastarljuset och granska dom från alla möjliga håll. Den kommer att peta hål på en massa bubblor och riva bort sårskorpor och pilla på lösa trådar.

Du kommer inte att behöva läsa om hur många hekto jag har gått upp eller ner den senaste veckan, och hur många kalorier jag har ätit, och hur duktigt det är att låta bli att äta en chokladbit när man är jättejättesugen på choklad. Sånt är tråkigt att läsa om och tråkigt att skriva om.

Du kommer nog säkerligen att få läsa om hur kul det är att simma, och hur det går för mig att träna till Blodomloppet i juni, och om saker som jag har läst och saker jag har tänkt på, och skojiga saker jag har sysslat med och god mat som jag har lagat. Sånt är roligt att läsa och roligt att skriva om.

Kommentera gärna. Säg vad du tycker. En regel bara. Inget snack om hur dålig du är som har blivit så tjock. Den enda kritik som är förbjuden i den här bloggen är självkritik.