Var är DU när zombieapokalypsen nalkas?

I am simply stating the obvious: the fastest runners stand the best chance of getting away. If you are a slow runner, your chances of survival are greatly reduced. As a preventative measure, you should monitor your speed now, before the apocalypse, and work on improving it. - How to Better Your Chances of Surviving a Zombie Apocalypse

Det här med motivation är roliga grejer. Vissa har som motivation att köpa sig yttepyttesmå kläder. Vissa har som motivation att komma i en brudklänning. Vissa har som motivation att fixa en halvmara. Vissa har ingen motivation alls.

Min motivation stavas ZOMBIES.


Så här ligger det till. Jag är en stolt totalnörd med en viss svaghet för gamla splatterfilmer, i synnerhet zombiefilmer.

Det är något med zombiefilmer som tilltalar mig. Zombien är det ultimata skräckfilmsmonstret. Visst, den är långsam och dreglande och ganska dum, (nu pratar jag naturligtvis klassisk zombie, inte dom där snabba zombiesarna från Dawn of the Dead remaken) men den är också obeveklig, totalt outtröttbar. Det går inte att springa ifrån en zombie för även om du springer fortare så måste du förr eller senare stanna och vila och det behöver inte zombien.

Man får helt enkelt koncentrera sig på överlevnad. Se till att befinna sig i bästa möjliga form. Slipa på självförsvarsskillsen. Lära sig hantera motorsågar och eldkastare och kulsprutor, och framför allt - ha bra kondition.

Även om man i slutänden inte kan springa ifrån en zombie (det är lite hare och sköldpadda över det hela) så hjälper det ändå att kunna springa fort och länge. Ju längre bort från zombien du kommer, desto mer tid har du på dig att förbereda dig inför stunden då den hinner ikapp.

Blodomloppet i juni är mitt kortsiktiga mål. Det långsiktiga målet, det som jag VERKLIGEN tränar för, det är överlevnad. När de stackare som är mindre vältränade än jag har blivit zombiemat för längsen så ska jag hålla mig steget före de levande döda.


Låter som ganska effektiv motivation, eller hur?

Ja ja ja, zombies finns inte på riktigt. Jag veeeet, mamma lilla. Men jag tycker ändå att det är bra mycket roligare att föreställa mig själv som en ascool zombiejägare med en machete i varje hand och hagelbössa på axeln än en svettig mupp i ett joggingspår. Det funkar för mig. Och vem vet... en dag kanske zombiesarna dyker upp. Då tänker i alla fall jag vara förberedd.