Att lära av sina misstag.

Haha, ibland har man timing. Igår skrev jag inlägg om att mat inte är farligt. I morse fick jag ett hurtigt coachmail från Viktklubb med den piffiga inledningen: "Faller du handlöst om du väl tagit den första tuggan av det du skulle undvika?"

Det hurtiga coachmailet fortsätter att berätta för mig om hur jag 'proppar i mig', hur jag 'gör fel' hur jag har 'glufsardagar', hur det 'går snett', hur jag har 'risksituationer', hur jag 'frossar' och hur jag ska försöka 'förebygga återfall'.

Nej, kära Viktklubb. Jag frossar inte och jag har inga glufsardagar. Jag äter. Jo, jag vet att jag är tjock och enligt er därför inte får äta som folk, men eftersom jag har en kropp som blir hungrig ibland, särskilt efter att den har tränat, så tänker jag faktiskt äta ändå.

Och när vi nu talar om att undvika saker. Jo, det finns faktiskt mat jag undviker att äta, nämligen mat jag inte tycker smakar gott. Det är inte så svårt. (Nej nu ljuger jag förresten. Det finns en sak som jag undviker fast jag tycker att det är jättegott och det är färsk ananas. Det är nämligen så att när jag äter färsk ananas så sväller min mun upp och börjar svida. Det är sorgligt eftersom jag älskar färsk ananas, men jag tycker om att ha en o-svidande mun också.)

Så här ligger det till. Jag är en vuxen människa. Jag får äta precis vad jag vill, precis när jag vill äta det. Vad, när och hur mycket jag äter är det ingen annan än jag som har något att göra med.

Nu ska jag i alla fall lära av mina misstag. Jag tänker avsäga mig dom där jävla hurtiga coachmailen.